xxx
Aasa
Jeg er det dikt
By Inger Hagerup
Jeg er det dikt som ingen skrev
Jeg er det alltid brendt brev
Jeg er den ubetrådte sti
Og tonen uten melodi
Jeg er den stumme leppes bønn
Jeg er en ufødt kvinnes sønn
En streng som ingen hånd har spendt
Et bål som aldri har blitt tent
Vekk meg
Forløs meg
Løft meg opp
Av jord og berg og ånd og kropp
Men intet svarer når jeg ber
jeg er de ting som aldri skjer
Mangå røstar talar
av Karin Boye
Din er som vatten
Din er som regn
när det faller gjennom natten
Sorlar lågt
Sjunker trevande
Långsamt, tveksamt
Kvalfult levande
Sjelver som en grund
bakom alla ljud
Sipprar och silar mot min hud
Sveper seg lent
Slutar meg inne
Fyllar mina öron
med hviskande minne
Jag vil sitta tyst
Där jag inte kan støra dig
Jag vil bo och leva
Der jag kan höra dig
Många røstar talar
Igjennom dom alle
Hör jag bara din
Som et nattregn falla
Du ska tacka
By Karin BoyeDu ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.
Du ska tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.
Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.
Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.
Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.
Vær utålmodig menneske!
By Inger Hagerup
Langsom blir allting tilSkapeklsen varer evig
Mørket ble ly og lyset ild
Om mennesket våknet en dag og sa
Jeg vil
Langsomt blir allting til
langsomt seiler vår jord mot en ukjent havn
Ingen kan måle vår framtid og ingen kan gi den navn
Men dette vet vi
At vi er med på å skape, skape det evige livet
Skape det ondt eller godt
Vi vil ikke tape
Vi vil ikke miste den ilden vi engang har fått
Mange var veiene. Det bar galt avsted.
Styrken ble makt, og makten vold. Og mennesker
trampet hverandre ned.
Men alltid var drømmen den aller ytterste virkelighet.
Langsomt blir allting til.
Det haster, det haster. Det kan gå galt igjen.
Hva er det vi vil?
Drømmer og utopier sier de kloke menn,
de som er kalde av hjertet. Hør ikke på dem lenger!
Livet er ikke bare hus og penger
Vi er bestandig på vei
Bestanding et stykke lenger
På vei mot seier eller nederlag
Det haster - Det haster i dag!
Vær utålomodig menneske
Sett dine egne spor
Det gjelder vårt evige korte liv
Det gjelder vår jord
Okay, I sortof got into quite a poetry rush now, so I am adding some that I dont know totally by heart. but still that I love very much........
Ja visst gjør det ondt
By Karin Boye
Ja visst gör det ondt när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt at vara ovuss, rädd och delad,
svårt at känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt at vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsle längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer at de skrämdes av det nya,
glömmer at de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
I kväll har himlen ingen skrud
By Karin BoyeI kväll har himlen ingen skrud.
Han huttrar naken.
Och aldrig såg jag förr hans blick
så alltför vaken.
Säg, när du somnar in i kväll:
En dag är vunnen.
På vägen där man mister allt
en rast är hunnen.
Så skall du leva dag för dag
och ständigt mista,
och ändå vilja vara kvar
in i det sista.
Så skall du finna livet starkt,
som orkar brinna.
Så skall vart miste bli en vinst --
ty du skall hinna
allt längre mot den livets grund,
som fött dig naken
och bortom alla drömmars svek
är själva saken --
tills i ditt största mistes stund
din själ förbrunnen
går till de släckta ljusens stad.
En dag är vunnen.
I ahve taken the English versions from the nett, and not my head
Many Voices Speak
By Karin BoyeMany Voices Speak.
Yours is like water.
Yours is like rain,
when it falls through the night.
Murmuring deeply,
sinking tentatively,
slow, hesitant,
painfully alive.
Rippling like shallows
behind all sounds,
trickling and dripping
against my skin,
shrouding softly,
closing me in,
filling my ears
with whispering memories.
I want to sit quietly
where I cannot disturb you.
I want to live and dwell
where I can hear you.
Many voices speak.
Through them all
I hear only yours
falling as a night rain
YOU SHALL THANK
By Karin Boye
You shall thank your gods,
if they force you to go
where you have no footprints
to trust to.
You shall thank your gods,
if all shame on you they pin.
You must seek refuge
a little further in.
What the whole world condemns
sometimes manages quite well.
Outlaws were many
who gained their own soul.
He who is forced to wild wood
looks on all with new sight,
and he tastes with gratitude
life's bread and salt.
when your shell they break.
Reality and kernel
the sole choice you can make.
TONIGHT THE HEAVEN HAS NO GARB
By Karin BoyeTonight the heaven has no garb.
He shivers naked.
And never saw I yet his gaze
so all-too waking.
Say, when you fall asleep tonight:
A day is won.
On the road where one loses all
a rest's begun.
Then you will live from day to day
and lose, lose fast,
and yet desire still to remain
until the last.
Then you will find life strong,
if you can burn.
Then will each loss become a gain -
for you shall turn
ever further towards that ground of life
that gave you birth,
and beyond all dreams' deceit
the cause is there -
until in the hour of your greatest loss
your soul, burned down,
goes to the place of extinguished lights.
A day is won.
No comments:
Post a Comment